Folkkapitalism för radhusproletärer!
Jag läste nyligen igenom Timbro-rapporten "Ge oss våra företag!" av Dick Kling (se folkkapitalism.nu). Staten äger företag inom skogsindustrin, malmutvinning, spritproduktion och -försäljning, läkemedelsförsäljning, fastighetsbranschen mm. till ett värde motsvarande 500 miljarder enligt Näringsdepartementet. Eftersom Statens företag är medborgarnas företag, innebär det att varje svensk har en förmögenhet på över 50 000 kr i form av statliga bolag.
Den borgerliga regeringen gick till val på att sälja ut statliga företag för ett värde på runt 200 miljarder och öronmärka dessa pengar för avbetalning av statsskulden. Kling föreslår i rapporten att regeringen i stället ska dela ut företagen till medborgarna. Det viktigaste argumentet för går ut på att många svenskar är skuldsatta och ytterst få har några större disponibla förmögenheter. Det betyder att människor inte har marginaler för att ta risker. De vågar inte eller har inte råd att starta företag eller säga upp sig från jobbet för att vidareutbilda sig. Människor begränsas, liksom bonzaiträdet av krukans omfång.
Dessutom är människor utan en ekonomisk buffert känsliga för den politik som förs för stunden. Det är mer sannolikt att åtstramningar i bidragssystemen kombinerat med skattesänkningar ger upphov till protester om människors livssituation är direkt beroende av bidrag, dvs. de står utan egna marginaler. Utdelning av bolag skulle ge fler människor en förmögenhet och därmed en trygghet mot vilken politik som råkar föras för dagen.
Finansmarknadsminister Mats Odell, som ansvarar för privatiseringen av de statliga bolagen, har kommenterat Klings idé med att den är intressant, men inte aktuell för denna mandatperiod, eftersom alliansen gick till val på att intäkterna från privatiseringen skulle gå till att betala av statsskulden.
Jag anser att Odell formellt har rätt. Men samtidigt är hans argument knappast hållbart för att inte något statligt bolag skulle kunna överlämnas i medborgarnas händer. Hänvisningar till vad man har mandat för handlar om att undvika anklagelser om svek. Men vilken medborgare skulle se det som ett svek om statens aktier i TeliaSonera eller SAS överlämnades till medborgarna? Knappast någon.
Låt oss hoppas att Odell har modet att ekonomiskt myndiggöra medborgarna. Staten måste inte förvalta i princip hela deras förmögenheter. Använd huvuddelen av pengarna för att avbetala statsskulden och fokusera avbetalningen på utlandsskulden, men låt ett eller ett par bolag (föredragsvis ett som redan handlas på börsen) tillfalla medborgarna, deras rättmätiga ägare!
Jonas Henricsson
Ordförande Linköpings FMS
Den borgerliga regeringen gick till val på att sälja ut statliga företag för ett värde på runt 200 miljarder och öronmärka dessa pengar för avbetalning av statsskulden. Kling föreslår i rapporten att regeringen i stället ska dela ut företagen till medborgarna. Det viktigaste argumentet för går ut på att många svenskar är skuldsatta och ytterst få har några större disponibla förmögenheter. Det betyder att människor inte har marginaler för att ta risker. De vågar inte eller har inte råd att starta företag eller säga upp sig från jobbet för att vidareutbilda sig. Människor begränsas, liksom bonzaiträdet av krukans omfång.
Dessutom är människor utan en ekonomisk buffert känsliga för den politik som förs för stunden. Det är mer sannolikt att åtstramningar i bidragssystemen kombinerat med skattesänkningar ger upphov till protester om människors livssituation är direkt beroende av bidrag, dvs. de står utan egna marginaler. Utdelning av bolag skulle ge fler människor en förmögenhet och därmed en trygghet mot vilken politik som råkar föras för dagen.
Finansmarknadsminister Mats Odell, som ansvarar för privatiseringen av de statliga bolagen, har kommenterat Klings idé med att den är intressant, men inte aktuell för denna mandatperiod, eftersom alliansen gick till val på att intäkterna från privatiseringen skulle gå till att betala av statsskulden.
Jag anser att Odell formellt har rätt. Men samtidigt är hans argument knappast hållbart för att inte något statligt bolag skulle kunna överlämnas i medborgarnas händer. Hänvisningar till vad man har mandat för handlar om att undvika anklagelser om svek. Men vilken medborgare skulle se det som ett svek om statens aktier i TeliaSonera eller SAS överlämnades till medborgarna? Knappast någon.
Låt oss hoppas att Odell har modet att ekonomiskt myndiggöra medborgarna. Staten måste inte förvalta i princip hela deras förmögenheter. Använd huvuddelen av pengarna för att avbetala statsskulden och fokusera avbetalningen på utlandsskulden, men låt ett eller ett par bolag (föredragsvis ett som redan handlas på börsen) tillfalla medborgarna, deras rättmätiga ägare!
Jonas Henricsson
Ordförande Linköpings FMS
posted by Jonas Henricsson at
12:09 PM
|
0 comments
